Begrepp och definitioner
I arbetet med validering av reell kompetens används en del begrepp som kan behöva definieras.
Begreppsdefinitionerna bygger på Valideringsdelegationens slutbetänkande Validering – för kompetensförsörjning och livslångt lärande (SOU 2019:69) och Valideringsförordningen (2022:1549).
Kompetens
Förmåga att använda kunskaper och färdigheter för att utföra uppgifter och lösa problem.
Formell kompetens
Formell kompetens utgörs av de betyg, intyg, certifikat, legitimation etc. som en etablerad organisation har bedömt och dokumenterat i formella termer. Den etablerade organisationen kan utgöras av t.ex. en utbildningsinstitution, en myndighet eller en branschorganisation.
Reell kompetens
Den samlade, faktiska kunnande en individ har, oberoende av hur, när och var den har utvecklats. En individs kompetens uppnås genom olika former av lärande: formellt, icke-formellt och informellt lärande. Internationellt används begreppet recognition of prior learning (RPL), direktöversatt; erkännande av tidigare lärande.
Formellt lärande
Ett lärande som äger rum inom det formella utbildningssystemet och som är tydligt utformat i termer av ämnen, områden, tid och resurser. Det formella lärandet regleras av lagar, förordningar och andra föreskrifter och syftar till betyg, examensbevis, utbildningsbevis eller motsvarande. Kvalitetssäkring i form av tillsyn och annan granskning genomförs av myndigheter.
Icke-formellt lärande
Ett avsiktligt och organiserat lärande som inte regleras av lagar, förordningen eller föreskrifter. Icke-formell kompetens förvärvas till exempel genom studiecirklar, arbetsmarknadsutbildningar och personalutbildningar. Kan till exempel generera diplom, certifikat eller intyg. Kvalitetssäkringen varierar men kan genomföras av ansvarig organisation.
Informellt lärande
Ett (ofta oavsiktligt) lärande som inte är organiserat eller strukturerat och som kan pågå på arbetsplatsen, i hemmet, i föreningsverksamhet, i fritidsaktiviteter etcetera.
Resultat av lärande (läranderesultat, learning outcomes)
Kunnande som en individ har uppnått inom ett visst område. Det en individ vet, förstår och kan göra när en lärandeprocess, till exempel en utbildning, är avslutad.
Kunnande
Resultat av lärande i form av kunskaper, färdigheter, ansvar och självständighet.
Inom högskola och universitet motsvarar ”ansvar och självständighet” i stället ”färdigheter och förmågor”.
Validering
En strukturerad process som innehåller en fördjupad kartläggning och en bedömning som syftar till ett erkännande av en persons kunnande oberoende av hur det förvärvats.
Behörighet
Förkunskaper som krävs för att kunna antas till en utbildning. Behörighetskraven delas in i grundläggande behörighet och särskild behörighet.
Motsvarandebedömning
En motsvarandebedömning görs när en sökande bedöms ha kunnande likvärdiga de krav som ställs för behörighet, men att de kan ha uppnåtts genom annan typ av formell utbildning och/eller reell kompetens. Läs mer om motsvarandebedömning på SUHF.
Tillgodoräknande
Beslut om att tidigare utbildning eller kunskaper och färdigheter som utvecklats i till exempel yrkesverksamhet får inräknas i kurs eller examen. Utgör ett erkännande av kunnande som en individ redan besitter.
SeQF
Den svenska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (2015:545) bygger på den Europeiska referensramen EQF. Referensramen har åtta olika nivåer som följer på varandra i en progression och som visar hur omfattande kunskaperna, färdigheterna och ansvar och självständighet är. Kvalifikationer från det formella utbildningssystemet i Sverige har nivåplacerats i SeQF av regeringen.
QF-EHEA
Bolognaramverket är en gemensam europeiskt referensram för högskoleutbildning. Deklarationen undertecknades 1999 av 29 europeiska länder (Bolognaprocessen) Nivåerna i ramverket (QF-EHEA) har en motsvarighet i de nivåer i EQF och SeQF, men Bolognaramverket skapar en tydligare struktur för examina inom högskolan. Läs mer om referensramarna på UHR.
