Valideringsprocessen
Processen startar med ett utforskande perspektiv där kartläggaren samlar in och kartlägger den sökandes kunskaper och färdigheter. I samband med ansökan har den sökande gjort en så kallad självskattning av sitt kunnande i förhållande till kursens lärandemål. Självskattningen är ett verktyg för individen att både synliggöra och att öka insikten av sitt kunnande. Alla erfarenheter den sökande åberopar i form av utbildning, anställningar och dylikt ska om möjligt styrkas med bifogade tjänstgöringsintyg, studieintyg med mera. Om lärandet inte är dokumenterat ska det tydligt beskrivas av den sökande. Det är den sammantagna dokumentation vilken ansökan och bilagor utgör som kartläggs och granskas.
Därefter övergår processen till ett bedömande perspektiv där det är bedömaren som efter analys yttrar sig över den sökandes kunnande i förhållande till kursens lärandemål alternativt examensmål. Dokumentgranskning kan i vissa fall vara tillräckligt underlag för bedömning, till exempel om den sökande enbart åberopar högskoleutbildning med tydligt framskrivna lärandemål. I andra fall kan den sökandes kunnande behöva styrkas ytterligare. Det kan exempelvis vara svårt att utläsa kunskaper och färdigheter den sökande menar sig ha utifrån ett tjänstgöringsintyg eller enbart beskrivet med egna ord. Lärosätet kan be den sökande komplettera sin ansökan för att få in ett bättre underlag. Det ska ses som en möjlighet. Bedömningen sker individuellt oavsett om individen väljer att komplettera eller ej.
Väsentliga skillnader
Det är bara om den utbildning som studenten vill tillgodoräkna sig och högskolans egen utbildning väsentligen skiljer sig åt som ett tillgodoräknande kan vägras. Skillnaderna i individens kunskaper och färdigheter jämfört med lärandemålen för en utbildning/kvalifikation ska vara så stora och avgörande att de inverkar på möjligheterna att lyckas i fortsatta studier. Bevisbördan om att det föreligger väsentliga skillnader ligger på den som beslutar om erkännandet.